mitt uppe i en kärlek till livet

skrev ett långt inlägg förut som valde att försvinna..

det handlade om de här tänkar-dagarna vi alla kan få ibland..
jag fick det idag.. när jag och frida satt och pratade på lunchrasten..
skönt att ha någon man verkligen känner när man jobbar..
men vi kom in på en rad olika disskussioner och vissa av dem gjorde att jag kände mig som fjorton igen..

det är konstigt att en människa kan ha så mycket hat i sig som jag hade då..
jag ville inte släppa ut det heller, jag ville inte att det skulle synas..

jag som trodde att dessa tonårs-depp-dagar var borta.. men det var de tydligen inte..
ibland får jag återfall och det kanske är lika bra..


igår var det sms-terror från ewe och mantorp..
mycket kul fick jag höra...
men så fort det kommer ett sms hoppas jag på att det ska stå något trevligt därifrån..
men det gör aldrig det..
kanske har jag sumpat chansen själv.. men vad ska jag göra?
antar att det kommer en hel del skitsnack från hans mun..
eftersom att jag vet vad han säger om andra..
men då får han väl säga det då..
jag måste säga att jag egentligen inte riktigt bryr mig om vad han säger..
om vi aldrig hade träffats hade jag sluppit detta, men samtidigt är detta bland det bästa jag har gjort..
att åka till och bara få vara någon annan stans för en stund och slippa vara hemma bland alla man känner..
det är ganska skönt måste jag säga..
så det enda jag begär är ett sms som beskriver min framtid.


sitter och lyssnar på kanonmusik..
det är sjukt att någon har gjort detta.. för det är ju så himla jävla bra..

snart är det jul..
ett år sedan..
känns tugnt, men jag kunde inte ha gjort mycket åt det..
jag vet att vi har olika syn på det hela...
men det enda jag saknar är en famn att krypa intill när man ska sova..
någon som smeker ens kind och ger en puss som berättar att man ska ha en bra.
någon som bara finns där..

oj vad djupt det blev nu..

ska väl kila då!

Nathalie ♥