mitt uppe i en kärlek till livet

fan, tillbaka till det här tonårsdeppet..
jag vet ju verkligen anledningen till det nu, men jag vill inte säga hej.
just nu känns det som om jag jobbat färdigt för alltid och imorn när jag vaknar hoppas jag att jag får en tårta på sängen där det står "grattis till pensionen".

nej fan, nu är jag löjlig jag vet...
men va fan, ibland har man lust att bara säga upp allt det här..

skulle vilja göra något annat..
flytta hemifrån..
skaffa körkort kanske vore något..
då skulle jag lätt pendla 13 mil om det vore så...
i alla fall kunna åka när man vill..

skon klämmer på fler ställen än jag kunde tro och det mesta känns bajs just nu.

aja..

nu ska sudda bort min sura min och göra något vettigt..
men jag vet att inget av det kommer att hända..

ses kanske sedan!

Nathalie ♥