Los Angeles, CA

Torsdag idag och Ryans 30-års dag.
Helt galet.

Dagen har bestått i en bildfärd och spana på i lite affärer, en lååååång cyckeltur som jag aldrig trodde skulle ta slut.
Men fick se en hel del fina berg och vyer, så det gjorde inget, dekorering av "matsalen", present-öppning och lite annat.
Dessutom kom brorsan med fru och barn och överraskade några av oss totalt..

En bra dag helt enkelt..
Men dock lite besviken igen.
Jag vet liksom att de tycker om mig, men ibland känns jag liksom verkligen ivägen.
Som ryan fick en fotobok där familj och vänner hade skrivit en rad...
och när jag läste vad kate skrivit kändes det som om jag aldrig hade funnits i deras värld, att det bara är de tre på jorden och att jag bara är någon docka som råkar leva och tar hand om deras barn.
Jag förstår också att de inte kan hålla på och bekräfa mig hela tiden, men ibland känns det som att det bästa vore om någon av dem stannade hemma. Allt som finns i deras huvuden är bara deras lilla familj på tre.
Inte på fyra..

Men men, det låter som om jag är världens tönt just nu, men det är så svårt att gå ner känslan i både ord och text..
Men det är ändå skönt att skriva av sig..
Skulle kunna babbla på om det här i evigheter, för det är något som stört mig ett tag..
men som sagt.. Jag får nog ta och släppa det..

dessutom har jag börjat vela om jag vill stanna eller inte..
Jag vill, men dagar som denna, med tankar långt upp över öronen, så önskar jag nästan att jag hade vart i min egen säng hemma i sverige. Inte som hemlängtan utan mest för att inte vara här...

jaja, hur som helst..
dags för sängen nu kanske..
Slut på gnäll och icke intressant läsning.

Gonatt
Adjö!