somebody who really loves you..
jobb jobb jobb och åter jobb..
faktiskt så är inte det här bra för mig tror jag..
jag blir precis som dem jag tar hand om, som är mellan 1 och 4...
fick ett utbrott igår vilket gjorde både mig och pappa ledsen tror jag..
jag bölade i alla fall som en treåring och hoppades endast på att jag skulle krympa ett par år för att kunna ta tillbaka det jag en gång faktiskt förlorade.
jag vet att jag nästan alltid har vart den som tagit ansvaret..
men detta blev verkligen allvar när mamma flyttade..
nu för tiden måste jag göra mat om jag vill ha mat..
eftersom att jag är den enda som ska ha något när jag kommer hem så blir det surt att ställa sig och komma på något att äta när magen bokstavligen vrålar innan jag får något..
hade jag bott själv hade jag redan planerat för maten så att det redan låg i frysen, redo att tillagas..
men det funkar inte i detta hus... för antingen ska bara jag ha, eller ett helt jävla fotbollslandslag..
att pappa slängde ur sig ett par ord gjorde inte saken bättre..
det fick mig att känna mig dum som fan och ville egentligen ta tillbaka allt, fast jag visste att jag hade rätt..
jag kanske gnäller och har det lindrigare än andra.
men, thats it!
ses då!
Nathalie ♥
tråkigt att det fortfarande är så - att du får göra allt. skrutten.
Inga planer på att flytta? ^^