mitt uppe i en kärlek till livet

nu sitter jag här..
ensam och övergiven en lördagskväll..
bror har precis hoppat i säng efter att jag nästan bokstavligen "slängt ut" honom från mitt rum där han däckade i min säng..
känns inte helt rätt det där med att tjata på honom.. på något konstigt sätt känner jag att det är fel, men det är det ju egentligen inte..
usch, gillar inte den känslan...

ikväll är en tänkar-kväll..
mycket som snurrar i mitt huvud och det blir fan inte bättre..
jag är trött, men varken kan eller vill sova...
väntar på ett telefonsamtal jag vet att det inte kommer att komma..
just nu är livet någonting jag inte alls uppskattar..
det är inte som jag hade trott..
det är som ett förhållande som knakat en stund och nu brustit..
jag vet inte vad det är, men jag känner att det är dags att dra härifrån inom en snar framtid..

önskar nästan att jag skulle sätta mig på planet till usa imorn och sedan se hur många som hör av sig, endast för att se hur mycket man betyder..
det är inte ofta man känner sådant..
jag vill tro att många skulle höra av sig..
jag är dock tveksam..

gillar inte alls det där..
jag vill vara 20 år utan at ha några problem..
för någon månad sedan kände jag mig tvungen att flytta ut ur boet..
jag har velat flytta hemifrån sedan jag var säkert 14, men det är fan lika bra att vara kvar tills jag känner att jag har råd att bo själv.. ekonomiskt oberoende och jag hade flyttat nu, jag lovar..

fan.. ett tåg, ett flyg, vad som helst som skulle kunna ta mig till ingenmansland skulle vara helt fantastiskt just nu...
bara där jag kan få vara för mig själv för en stund..
tror att jag kan behöva det..

nej, nu är det slut på sorgligheterna och dags att ta tag i livet och rycka upp mig från stolen..

vi ses!

Nathalie ♥