mitt uppe i en kärlek till livet

Taggad som få satt jag halv fem, efter jobb och stress äntligen på tåget till stockholm.
Dags för konserten det snackats lite hit och dit om de senaste veckorna.
Halv sex stod jag på Centralstationens perrong och skulle möte upp bror och lite senare också Glen, jobbarkompisen. Iväg till sovplacet för avpackning och en snabb middag för att 18.45 ta 47:an till Gröna Lund och Tyrol.

När biljetten rivits av med kommentaren "hoppsan", för att han rivit av för mycket var vi äntligen inne.
Nu var det verkligen dags. Bra musik occh snygga killar brukar alltid finnas på sådana ställen, dock ingen i mitt synfält.
Nu var klockan åtta och förbandet entrade scenen, som genom att trycka på en knapp började folket applådera och hoppa och studsa till musiken och dessa bestod av allt från hårdrockade till svenssons..

En liten avstickare, det finns enligt mig olika folkslag som syns på metal och i detta fallet garage-hardcore- (? eller vad det nu är) konserter.
Det är de som rå-diggar bandet och det är väl kanske inte så konstigt att de är där...
Sedan är det de som lyssnar på bandet och det kanske inte heller är konstigt..
Så är det den arten av människor som jag inte tänker namnge utan mest beskriva..
Små tjejer som lyssnar på "hård" musik för att reta upp morsan eller försöker allmänt göra ett uppror mot någonting, de borde gå hem och fundera över sina liv..
Så är det dessa flickvänner.. De följer med pojkvännen på konsert utan att egentligen ha någon direkt aning om vad det är de kommer att få se och höra.. De borde kanske också tänka över sitt val att gå dit..

Jag anser mig tillhöra en egen genre som är en blandning av flickväns-typen och lyssna-på-bandet-typen.
Jag följer med för att bror inte ska gå ensam, men jag hade ju aldrig följt med om jag inte tyckte att något av det de spelar är bra.. ett exmpel på detta är Dimu Borgir..

Men tillbaka till historien..
Någon hade tryckt på knappen och en katastof kommer aldrig ensam, förutom att det slogs och bråkades på golvet så vet de flesta som är människor att rör man på sig avger kroppen en vätska som kallas svett..
Denna dagen valde svettet att utkomma i doften fisk-svett och luktade inte allt för mumsmums..
Så där stod jag mitt i havet av dessa fisk-svett-doftande människor och funderade på vilka ord jag skulle använda mig av på bloggen för att beskriva dessa människor, samtidigt som jag nästan blev sjösjuk av att golvet gungade av allt hoppande..
Förbandet spelade snart sin sista låt och bad publiken spara energi då de bara var ett simpelt förband och när sista låten var slut av hade jag bestämt mig efter mycket velande fram och tillbaka att joo, gitarristen såg nog ganska bra ut..

Ridån gick igen och nu var vi tillbaka i verkligheten för en halvtimme..
Under denna halvtimme lyckades någon smart jävel hälla öl på både mitt ben och min rygg..
Då återkom tankarna "vad gör jag här?" ganska snabbt, men de försvann lika snabbt igen..

Oj, musiken i lokalen slutade spela och det var alltså dags för kvällens huvudattraktion, bandet alla väntat på, Raised Fist...
Vi var nu alltså tillbaka i djungeln utan fisk-svett och slagsmål och det tog inte lång tid innan vi vart utknuffade på kanten och för min del gjorde det ingenting.. för mina tankar i det värsta knuffandet var, "tänk om jag ligger på sjukhus imorn".. Armbågen var mitt vapen för kvällen och den använde jag flitigt under de låtarna jag inte kunde eller kände igen... Men lite då och då slängde de in låtar som även jag tycker är bra, så lite underhållning fick jag ut av kvällen.
En timme var snabbt avklarad och bandet inkom på scenen ännu en gång ochdrog som sista låt Killing It som enligt mig tillhör medaljligan för deras låtar..

Det var nu alltså dags att ta sig hemmåt och det tänkte inte bara vi utan också alla andra människor som var där.. På vägen stötte jag på en man som tyckte sig känna igen mig, men tyvärr var jag inte från Gällivare, annars kanske jag hade vart rätt person..
Tillslut kom vi ut efter jack-köer och det var dags att ta 47:an hela vägen hem igen..
Smidigt gick det och vi kom på utan problem, Glen gick av för att ta pendeln hem och sedan var det verkligen dags för sängen..

Mycket mer än så hände väl inte..
I korta drag så var det en bra konsert, jag visste att det skulle bli röj, kanske inte i den utsträckningen det blev och jag är nöjd med kvällen. Många plus får den i alla fall!
Några bilder antar jag kommer ut på brors deviantart.. Kolla här!

Resterande text är inte lika viktig..
Idag har jag inte gjort så mycket..
lämnade bror vid tåget imorse och det kändes verkligen då..
klart att man saknar honom, men då kändes det verkligen att jag saknar honom..
Sedan hängde jag på stationen en timme tills affärerna öppnade för att sedan hänga på stan egentligen för länge.. Hittade ingenting jag tänkt mig så att det var bra med det..
Brände pengarna på annat istället..
Men en bra dag har det vart..

Nu har du vart duktig om du har läst hela texten.
Annars ska du få skäll!

Nu ska jag sluta skriva, jag lovar!
Ses!

Nathalie ♥