Los Angeles, CA

Usch vilken dag. Det var en sådan dag när man bara vill stänga av klockan, dra täcket över huvudet och låssas som att det fortfarande är natt lite längre.
Har vart snorig och inte känt mig på topp idag.
Till på köpet jobbade jag med ett grinpaket idag och det gjorde inte saken bättre.
Började nästa grina nu på eftermiddagen när pappa kom och "räddade" barnet för att han grät.
Jag hade det under kontroll och visst, jag kan fatta att han är orolig eftersom att han är lite förkyld han med, men kom inte och stör mig.
Jag bävar för när han blir större och börjar grina så fort de lämnar rummet. det kommer bli en pina.
Därför ville jag inte ha en familj där någon jobbar hemma..
Men jag hade inte så mycket till val och jag trivs faktiskt här.
Men en liten del av mig skulle vilja söka runt på marknaden igen. Men jag ska hålla ut. Det är ju bara 10 månader kvar.

Så skönt att det är torsdag imorn. Det betyder tvättdag vilket får dagen att gå lite fortare och sedan är det fredag och då kommer jag gå och längta efter att frida ska komma.
Livet blir verkligen annorlunda tillsammans med henne. Är så underbart glad att hon förlängde, vad skulle jag ha gjort annars? Tror seriöst att jag skulle ha åkt hem snart, för hon får mig att leva vid jobbiga tillfällen.
Jag skulle nog ha slutat i ett vadderat rum med armarna på ryggen.

Känner mig såå färdig med au pair livet just nu.
Men jag känner inte för att ge upp heller, det vill jag inte.
Men om ett par veckor kommer jag vara skallig, när S har jullov ifrån skolan.
Hon kommer seriöst gå upp vid sju, ge mig barnet, gå tillbaka till sovrummet och komma ut vid fyra och ta ungen igen. Är det så kommer jag att gå under.
Som jag har sagt innan.. Jag har inget emot att ta hand om honom på deras lediga dagar sålänge de har ärenden eller saker att uträtta. Men vet jag att de bara ligger och sover bort dagen så känns det som ett slag i ansiktet. Jag är medveten om att de får lägga ut tiden hur de vill och att de bestämmer när jag ska jobba och så, men jag är fan ingen robot, jag är en riktig levande människa med känslor.

Tankarna är många nu.
Därför säger jag;

Adjö!