Inget blir vad man tror?!

När jag vaknade upp den 17 juni i år visste jag bara att jag skulle ha en helt underbar kväll och få umgås med de som är mina favoriter och kolla på The Sounds. Det var ju fest i flen.

Men kvällen kom och en förfest stundades.
Duscha, sminka sig och på med partykläderna, sen bar det iväg.
Blev dock inte allt för mycket att dricka, men det var helt okej.
Lite lullig blev man allt.

Oj, klockan blev mycket, det skulle ju börja nio. Springa ner till Sveaparken.
Sebastian och jag först, in balnd allt folk och längst fram.
Konsterten drog igång och många drog i mig, någon fastnade med sitt armband och det var någon som knuffades, men det gjorde inget. Jag lyssnade ju på musiken.
Dessutom pussade Maja, Sebbe på kinden, vilket verkade bli hand lyckligaste stund i livet.

Iväg och träffade Eva och Adam.
Gick en sväng med Eva runt staden och pratade, kissade bakom Andea Kyrkan, bland annat.
Sen gick vi tillbaka till Adam och Theo som var inne på Mossis.
Sen träffade jag Marcus och Chrisse som kom från ingen stans.
Det var nog ett magiskt ögonblick, det måste ha vart det.
Marcus blev allvarlig och skulle prata med mig.
Men det blev inte mycket prata, det var mer en övertalning om att jag inte skulle göra något dumt.

Gick runt och pratade med lite folk och så, sen den "omtalade" pussen.
Jag tittade upp på honom och ville ha en puss.

Sen dess har jag fått hur många som helst.
För nu är det snart fem månader sedan.
Fem månader som har vart helt underbara och fem månader som ska vara för evigt.
Det finns ingenting bättre än detta liv jag lever nu, för jag skulle aldrig vilja byta ut en enda dag sedan den 17 juni 2006.
Jag älskar dig Marcus!


Nathalie ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback