mitt uppe i en kärlek till livet

Har haft en liten hat-dag inombords.
Har inte en aning om vad det beror på, men det känns som om det skulle vara bra med en såndär bara-vara-med-mig-själv-och-ingen-annan-dag. Kanske vore det till och med väldigt nyttigt.. Fast då skulle det inte vara någon annan på denna jord i närheten, förutom en. Han som gör mitt liv och mina dagar till ett paradis, min Marcus.

Vet faktiskt inte någonting just nu som känns något sådär jätte vettigt..
Vill bara ta studenten och slippa allt pluggande. Jag vill kunna sitta och bara ta det sådär lugnt som det bara går att göra.
Men frågan är vad det skulle bli av mig då. Ingenting vettigt eller normalt skulle jag väl misstänka.

Gud så skönt det är med tystnad. Det enda jag hör är knattret från trangenterna och det är faktiskt riktigt avkopplande. Att bara få skriva vad som kommer fram genom det lilla men ändå skärpta huvudet.
Nej, ibland längtar jag verkligen till andra tider. Andra tider som inte är som denna.
Såna tider man bara kan andas ut i och sen när man tycker att det räcker bara sudda ut tiden.
Tänk vad livet vore skönt om det ändå var så.


Det är massor att tänka på just nu, vad ska lilla jag göra efter studenten?
Vad händer med mig då? Vad vill jag göra av mitt liv då? Högskola? Jobb?
Nej, jag känner mig bara som ett litet kryp som bara blir tillsagd att göra saker..
Fast när det väl kommer till kritan så.. Nej, jag vet inte..
Men ett liv ska jag ha och jag tror ändå på något sätt att det kommer bli vettigt.
Men man vet aldrig och ska aldrig hoppas på för mycket.

Tack o hej!

Nathalie ♥