Los Angeles, CA

Jag vet verkligen inte om jag ska skratta eller gråta..
Känner mig mest som familjens gigantiska tonårsdotter, men faktum är att jag inte är det..
Polisen har precis dragit igång sirenera någonstans i närheten och man känner verkligen att välkommen till USA.. Har vart galet mycket poliser precis överallt.

Jag fick nyss känslan av att det här är det värsta jag har gjort i mitt liv..
Just nu känner jag att jag aldrig kommer klara av det så att det bara är att ta första bästa plan hem istället..
Men samtidigt, jag ska inte låta mig luras..

Maddie gråter, nästan varje gång hon ser mig..
I alla fall när hon är trött och jag lyckas tydligen pricka in de tillfällena..
Nej..

Nu blir det lite tv och hoppas på att klockan snart ska bli sovdags.
Är trött..


Saknar hemma, bara kunna göra vad man vill..
De vill ju att jag ska göra det här med..
Men jag vet inte..
Har inte kommit dit än..

Får ta en dag i taget just nu..

Ses!